Än en gång blir det uppenbart att Försäkringskassans människosyn inte är den bästa..
84-åriga Miriam Landau kom till Sverige på 50-talet efter att ha överlevt andra världskriget i ett koncentrationsläger. Hon fick för några år sedan skadestånd från den tyska staten på 80 000 kr. Försäkringskassan tog 40 000 av dessa, som en återbetalning för hennes sjukpension, då hon efter koncentrationslägret fått en svår lungsjukdom och inte kunnat arbeta under hela sin tid i Sverige. Inte nog med detta, Försäkringskassan har nu dessutom sänkt hennes pension, då de anser att hon inte behöver lika mycket pengar, eftersom hon fått en ytterligare inkomst, nämligen "pengar hon tjänat på sitt arbete i koncentrationslägret". Försäkringskassan menar alltså att detta är en lön (!)
Läs artikeln i GT om detta här.
Jag blir så otroligt upprörd över denna sjuka syn på andra världskriget, dess offer och koncentrationslägren. Att hävda att det är ett arbete, som vilket annat som helst, vilket de facto blir konsekvensen av argumentet de för om varför hon fått dessa pengar, är helt galet! Hur kan skadestånd vara en lön?..
Fallet har prövats i Länsrätten och Kammarrätten, vilket är de två underinstanser som finns för överklagande av myndigheters beslut. Dessa två har dömt i enlighet med Försäkringskassans beslut, och alltså ogillat hennes talan. Det skall nu tas upp till prövning i Regeringsrätten, den högsta instansen, och jag hoppas att de har ett förnuft att utgå ifrån och dömer i Miriams fördel i det här fallet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentarer:
Eftersom nu både Länsrätten och Kammarrätten dömt samma sak så är det kanske inte "Försäkringskassans människosyn" som det är något fel på. Möjligen "lagstiftarnas människosyn". Jag är MYCKET kritisk till dagens Försäkringskassa (jag har jobbat där mer än 30 år). Men i de flesta fall handlar det inte om att Försäkringskassan fattar fel beslut, det handlar om att de lagar och regler som våra politiker beslutar om är fel. Sdan sker det ju alltid fel (ingen är ofelbar - det hände till och med att jag gjorde felaktiga bedömningar). Men uppenbart så är besluten riktiga - enligt lagen, eftersom både Länsrätten och Kammarrätten instämt. Vad man alltså kan hoppas nu är att Regeringsrätten kan ändra praxis - eller att våra politiker ändrar lagarna.
Skicka en kommentar